Jag vet inte var jag ska börja, så jag går baklänges. Jag har vissa känslor som är ganska jobbiga ibland. Ska skriva detta inlägg på ett visst sätt så får vi se om det framgår.
“Jod” motiverade mig till detta inlägg, när han berättade om hans stuga i storskogen. Det väckte min skrivklåda som varit salverad en period nu. Det är mycket som hänt senaste veckorna, eller inget. Axel har dragit till Turkiet, Hannes, Andreas, Joakim med fl. har gjort samma sak. Jag har ätit flintastek med massa vänner, flera gånger. Jag har sätt sjukt mycket fotboll, med vänner. Vänner? Nu använder jag det dära ordet igen. För de som inte vet så definerar jag Vän som något nära, när jag använder ordet kompis skulle andra kanske välja att använda ordet bekant. Eller steget efter bekant. För vilka är mina vänner egentligen? Hur många sådana kan man ha? Det är där min osäkerhet har sin rot. Som många vet har jag ett hyffsat stort kontaktnät, som mest består av bekanta (kompisar). Det som är svårt att avgöra är när en person tar steget från kompis till vän.
Rasmus kom hem från Kroatien, Niklas åkte dit. Om jag använder fotbollstermer så kan man säga att Niklas Håkansson, Johan, Rasmus med fl. har blivit ordinarier. Detta innebär inte att alla gamla har blivit utbytta, snarare tvärt om, ibland känns det som jag spelar med 12 man på plan. Då är frågan, vem har ett hjärta för laget? Vem kommer vara asisterande tränare vid min sida i framtiden? Är det som i ett mänskligt lag där man skiftar spelare allt eftersom? Jag är sjukt beroende av mina vänner, även om jag inte har några större problem när någon åker bort. Sitter jag utan någon vän en längre period blir jag galen.
Detta jag skriver nu känns ganska fegt att skriva. Men någon som jag tror är påväg att ta steget från kompis till vän är Jesper. Vet ej om du läser detta men det är du och några andra kompisar som jag har fruktansvärt lätt att vara med. Kanske är det så att man börjar bli vuxen och ska knyta vänner för livet, för det var väl inte bara jag som kännde mig mogen när man var uppe på natten och kollade på politiska debatter?
Bli inte lessna om jag inte nämt era namn i bloggen. Har valt att inte nämna vissa speciella eftersom jag anser att de är självklara vänner.
juni 30, 2008 kl 7:57 e m
Hej min pojk.
visst är det som så att vänner kommer och går genom livet. Jag tror det ofta fungerar som så att vi umgås med dom vänner/kompisar vi för stunden behöver, oavsett om vänskapen håller i många år eller en kortare period. Så länge en vän inte blir en ovän finns de alltid kvar, ALLTID! Det handlar mer om att hur mycket man umgås eller inte. Du känner ju min bästa vän, Renjocke, honom har inte jag träffat på (vad kan det vara?) 3-4 år kanske, men vi är bästisar NÄR vi träffas och då vi pratas vid per telefon/MSN.
Du frågar hur många vänne rman kan ha. Ja, svaret är inte självklart eftersom det beror ju på hur goda vänner du har och är van vid. Självklart kan du ha massor av vänner/kompisar, men oftast brukar man vara riktigt nära vän med en eller några under en viss tid sedan kanske andra vänner hoppar in i vänskapskretsen och blir en skitbra vän, helt plötsligt, och så kanske man inte träffar de vanliga vännerna för ett tag och sedan börjar det om. TYP!?
Det var vad papsen hade att säga om vänskap. Den är viktig, sjukt viktig, hela livet även om man inte behöver vara tillsammans i tid och otid.
Löv Ya!
Dad