Antar att rubriken säger ganska så mycket om vad detta inlägg kommer att handla om. Ligger och kollar på tv denna sena kväll efter ännu ett avsnitt av Numbers, som är ett ganska bra program men jag är övertygad om att de bara använder namnen på okända uträkningar för att få det att låta troligt och komplicerat. Nog prat om strunt.
Det dröjde ganska länge innan jag fick reda på vad FRA var. Kan inte hävda att jag är påläst på något sätt. Jag är desto mindre påläst om politiker och partier. FRA är däremot något som berör oss alla och därför klassar jag det som allmänbildning. Normalt tycker jag om att bara ligga och glida med på frågor som jag inte har någon stark åsikt för. Men att denna lag skulle gå igenom var något jag var säker på inte skulle kunna hända. Att det var (6 röster?) som avgjorde gör genomförandet av lagen ännu jobbigare. Det som verkligen svider är att (68?) var frånvarande. Tycker att detta är ett stort inkräktande på ens privatliv. Snart sitter det väl filmkameror i ens sovrum också.
Som jag tidigare nämnt är jag inte så speciellt påläst, men jag har läst igenom några aftonbladet artiklar samt Fredrik Federleys blogg. I omröstningen på aftonbladets hemsida om huruvida det var rätt av Federley att uttrycka sig med meningen ”nu städar vi ut lite luder” röstade jag att man privat ska få uttrycka sig så. Tycker enbart hans uttalande är starkt ur det perspektivet, även om våra åsikter går isär. Får ta och referera till mitt tidigare inlägg som handlar om kvällstidningars yttrandefrihet eller vad man ska kalla det. Har också läst att vissa som röstat för FRA hävdar att de är emot. Ibland kan man fråga sig om det är vuxna politiker eller veliga 4 åringar som gör våra viktigaste beslut.
Ibland har det varit ganska pinsamt då jag inte vetat vilka personer som tillhör vilka partier. Jag tycker det faktiskt är ganska intressant, eftersom jag inte riktigt vet var jag står någonstans så kan det vara kul att se var andra tycker att jag verkar stå. Jag kan ofta hitta mina åsikter i olika frågor men att knyta det till ett parti och dessutom partiledare är som att låta en fladdermus köra spårvagn.