Som tidigare känt är jag ingen författare och definitivt ingen expert på att skriva texter. Jag skriver helt enkelt i den ordning saker poppar upp i mitt huvud och jag orkar inte redigera texten efter att jag skrivit klart den. Lev med det eller gå in på någon annans blogg.

Till att börja med var jag över hos Simon för att se på Nyckeln till frihet (The Shawshank Redemption), en film som jag hade högre förväntningar på. Jag hade väntat mig en film som gav några riktiga tankeställare, att jag skulle sluta kolla på filmen med liknande känsla som efter American Beauty. No offence Morgan Freeman, men denna film var inte i närheten.

Efter att jag knallat till busshållplatsen utspelade sig några intressanta minuter. Jag kommer till en busshållplats innehållande en handfull grabbar mellan 12-14 år gamla. Jag ser att en av dem sitter och leker med en butterfly under kommande minut hör jag hur de försöker peppa varandra till att klottra på rutan till busshållplatsen. Efter mycket om och men tar en av grabbarna sprayflaskan och konstaterar tufft för de andra grabbarna att
han minsann var tuff nog att göra dådet. Precis innan han ska spraya hejdar han sig själv, kollar mig i ögonen och frågar helt plötsligt:
‘Hurru, bryr du dig?’ Faktumet att de var så unga och att han frågade mig gjorde att jag inte kunde låta bli att agera lite vuxet.
Jag sa något i stil med: ‘Vi vänder på frågan, bryr du dig?’ Hela gänget tystnade i några sekunder. Jag avbröt tystnaden med att lägga fram ett resonemang. Jag bryr mig inte, ni gör som ni vill men bussen är snart här och där borta kommer två personer gåendes. Om jag var er skulle jag låta bli. Killen gav tillbaka sprayflaskan till sin kompis, och jag och hälften av grabbarna gick på bussen som kom. Sedan lyssnade jag på musik hela resan hem. Men till min förvånan så sade killen vänligt ‘Hejdå’ när jag gick av bussen vid Älvsjö.

Jag vet inte varför men jag kände inte av någon skräck alls, de var helt enkelt för unga och var tydligen inte ute efter att skada någon. Hoppas bara att de tänker efter nästa gång. För då kanske jag inte står där beredd att rädda dem igen.